Kapitel 4: Förrädaren och Olyckan

Chase var så förbannad över hur Adina jämt kunde lyckas.
Chase bestämde sig för att spela snäll och sluta vara elak.
Nu när Adina och dom hade "Den Gyllene Slottsboken" ville Chase få igen den på något sätt.
"Chef", hördes ett ord från Generalen.
"Chef", du ska ringa till Jay och förlåta han, och sedan ska du smöra för han, och äta middag hemma hos dom, och sedan passa på att ta boken."
Jag satt hemma med Melissa och Lara och väntade på att Jay skulle komma hem från affären.
Plötsligt då kom Jay in och sa: "Chase ska äta middag med oss ikväll."
Jag blev genast chokad och undrade om det var något fel med Jay.
"Han ringde mig idag och bad om ursäkt för allt", sa Jay.
"Har du inte blivit riktig klok?!", sa jag.
Plötsligt knackade det på dörren. Där stod Chase och Generalen, med blommor och presenter. Jag förstod genast att detta var något skumt.
Lara, Melissa och Jay var helt borta i huvudet.
Dom trodde på allt vad Chase och Generalen sa.
Nu satt vi i våran matsal och åt. Presenterna stod i hallen, medans de åt passade jag på att kolla lite försiktigt vad det var i presenterna.
Då såg jag en kartong där det stod "Den goda läskblandaren", men så såg jag också en liten gömd instruktion.
Där stod det "En farlig läskblandare som förgiftar en och gör en medvetslös i flera dagar."
Jag sprang plötligt fram och skrek: "Dom har gett er en farlig läskblandare som förgiftar en i flera dagar, de är inte alls snälla, dom SPELAR snälla!"
Nu skulle Chase och de ge mig hämnden, men då plötsligt ringde det på deras mobil, och de skulle göra en hämnd till en annan.
"Adina, vi ville egentligen ta eran bok "Den Gyllene Slottsboken", men imorgon kl. 15:00 vid kullarna, då du är det hämnd!"
Imorgon gällde det, jag skulle utföra ett uppdrag, och strida mot Chase.
Jag skulle lägga mig, jag stirrade rakt upp på taket och kände oro, men kände på mig att jag skulle klara det.
Det var morgon, jag hade 10 minuter på mig att vara vid kullarna, eftersom jag vaknade så sent.
Efter en liten stund var jag där, och Chase och jag skulle strida. Jag var där helt själv.
"Så, nu möts vi igen Adina."
Min klump i halsen var väldigt stor.
Men jag glömde aldrig att jag skulle tro på mig själv. Jag gav allt jag hade, och jag vann.
Chase tittade djupt på mig och sa: "Det är inte över än, Adina."